Jag saknar att smyga ut på natten. Jag saknar att sakna dig. Jag vet fan inte vad jag håller på med, jag vet bara att jag kommer strula till allting igen. Men ändå, kan jag inte låta bli.

Jag vet egentligen inte varför jag har den här bloggen.  Jag skriver ju aldrig någonting vettigt, någonting som är roligt för andra att läsa. Skriver mest för att jag själv behöver det. Även om jag knappt publicerar en fjärdedel av allting jag skriver. Det känns för privat samtidigt alldeles för banalt. För ett halvår, ett år sen skrev jag alltid. Men då handlade det mest om min dag. Vad jag gjort osv.. Nu känns det, tråkigt.  Vintern drar ner mig nått enormt. Iaf i mars.. Vintern har inte riktigt tagit slut och våren har inte riktigt kommit.  Jag låter som en kärring, men det är ju så.. Det är ju nu man längtar efter sommaren som mest. Allting känns mycket lättare då.   Massa osammanhängande strunt, som vanligt.

Jag saknar den där kvällen du vet. Hur kunde någonting så fint vara så fel.



SOLONG!