Sitter nu och lyssnar på Erlend Oye, jävligt bra.. enligt mig alltså. Och..Jag har enormt tråkigt och har precis grinat i en halvtimme utan anledning. Sjukt konstig är jag. Började typ grina för att allting blev fel o för att allting kändes misslyckat ''böhö, jag vill inte bli stor, jag har inga bröst, mens på gång kanske - gråt'' osen tänkte jag ''nejfan, skärp dig.. '' och så såg jag mig själv i spegeln och då blev det liksom ''böhö, jag ser ut som helvete, röd och mascara i hela ansiktet. jag är så jävla ful utan smink''  Men nu har jag samlat mig och skrattat åt mig själv ett tag. Påtal och ingenting, man saknar inte sånt som man har, right? Allting bara snurrar i huvudet på mig nu.. vet inte riktigt varför jag inte riktigt kan släppa massa gamla saker, jag brukar inte vara sån. Men, jag kanske har blivit lite bitter. Nog dillande känner jag, kommer inte på någonting vettigt att skriva.   Ni får ha en bra kväll..

SOLONG!