Jag försöker vara positiv till kvällens förlust, hellre på topp i allsvenskan än på botten av elitserien. Inte sant? 

Har blivit ett lite uppehåll på ett par dagar nu. Kan iaf berätta att jag på torsdagen begav mig cirka trettio mil hemifrån i Tonys sällskap för att se den första matchen av de två finalmatcherna. Till Norrköping närmare bestämt. Tråkigt att åka buss i minst åtta timmar, men jag tror att det var värt det. Det var riktigt kul, trots förlust. Kom hem klockan 03.15 på natten, somnade inte förens klockan närmade sig fyra och 06.15 imorse ringde mitt alarm. Jag har inte varit allt för pigg idag kan jag ju säga.  Men det vände tillslut och när det drog ihop sig för den andra finalmatchen, hemma som tur var, var jag riktigt pigg.  Jag har skrikit sönder min hals under dessa två dagar, det gör ont så in i helvete. Nej, nu ska jag försöka sova. Gonatt!

SOLONG!

P.s. Nytt gästbloggsinlägg ligger uppe hos Maddes Mode.