och nu vill hon falla fritt.

ensam o alldeles för vaknen, vill bara att det ska pipa till i mobilen så att jag vet att inte hela världen har gått och dött under min djupa nattsömn. det verkar inte hända. jag är sjukare än sjukast, näsan är igen proppad med snor så jag inte kan andas, min hals är alldeles öm och det känns som som gothiacup har uppvärmning i min luftstrupe. jag missbrukar ipren, nässpray och halstabletter som aldrig förr och svälter mig själv. mat är ingenting som tilltalar mig just nu. känner mig sprudlande glad samtidigt som jag känner mig deppig. solen, värmen o allt det gröna gjorde mig nykär i förra veckan men det känns som om kärleken o en stor del av glädjen försvann när det helt plötsligt snöade igår.  jag är velig o har tappat bort mig själv. för ett år sen, minns någon hur jag var då? det känns som om jag kände mig bättre då. även om jag är mera jag nu än jag någonsin varit förut. det är kompilcerat. hittade nämligen ett kollegeblock från förra våren igår och det satte fart på tankegångarna. hade skrivit så mycket konstigt då. men jag var bra, skrev så fort jag hade tid över. skrev det som rörde sig i huvet just då. inte så ofta om något allvarlig, bara om känslan o hur det borde vara. skulle vilja kunna skriva som jag skrev då, jag använde ord som jag idag inte har en aning om vad de betyder. då var det det bästa som fanns, att få lägga sig på kvällen och skriva av sig och veta att ingen behöver få läsa det. det var ju inte som att skriva blogg, då vågade man ta ut svängarna och använda dom där orden som är svåra att förklara kort.      jaaa, jag blir så djup och sentimental av allt det här, men jag saknar det jag hade då. jag är inte alls så nu längre, känner mig pinsam är jag sitter där med blocket i knät och ska försöka vara min egen psyklog.. jag mår bra nu, men jag mådde bra på ett annat sätt då, det är så invecklat att det blir komiskt. och jag vet inte varför jag skriver det här heller för den delen.    trötthet o tristess gör en kanske lite mera.. ja, vad säger man.. ärlig, öppen eller kanske modig. jag har ingen aning. jag vet bara att jag ska avrunda detta inlägg innan jag blir allt för poetisk.

SOLONG!



jag i april 2007


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0