I've see sunny days that i thought would never end.

Gårdagens kväll spenderade jag hemma med två filmer. Försoning och Chocolat. Försoning trodde jag skulle vara en riktig snyftare, men det var den inte. Den var bara invecklad och konstig. Chocolat har jag sett tusen gånger minst, och den är alltid lika bra. När filmerna var slut, satt jag med datorn i knät och det började låta väldigt konstig från undervåningen. Jag tänkte inte så mycket på det, mitt hus brukar ju låta konstigt.  Men så låter det precis som om någon går där nere, och jag är ju ensam hemma.. Så jag ringer Joline och pratar med henne medan jag går ner och kollar läget, ingen där. Så vi la på och jag satte mig i min säng med bena i kors och visste inte riktigt vad jag skulle hitta på. Rädd var jag fortfarande så jag kunde inte släcka lampan och gå och lägga mig. Sa jag satt bara där. Och så börjar det låta igen. Väldigt, väldigt konstigt. som fotsteg och som viskningar. Jag var helt säker på att någon var där. så jag börjar storgrina, och tänkte att nu ska jag dö. Hade inga pengar på mobilen så jag kunde inte ringa till någon. Skickade sms till Albin att han skulle ringa, men det gjorde han inte. Så skickade ett till '' Jag kanske dör om inte du ringer mig nu'' och då ringde han. Pratade med honom ett tag och lugnade ner mig, tänkte gå ner och kolla igen.. men vågade inte. Så tänkte bara gå och lägga mig och hoppas på det bästa, men det tyckte inte Albin var en sån bra ide. Så han och Tony kom hit och kollade, men ingen var här. Vågade ändå inte sova hemma så han skjutsade mig till mormor.  Hahaha, jävligt pinsamt.. Jag brukar inte bli rädd sådär, mitt hus är ju konstigt.  Nu ska jag duscha och fixa iordning mig. Ikväll ska jag till Åleby för uppesittarkväll (:    Ha en bra dag!

SOLONG!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0