ett leende under smala ögon och en tystnad som säger mer än språkets alla ord. beröring med en rysning som effekt och nervositet trots nuet av en ny slentrian. mörker och varsamma rörelser, att vilja men ändå inte. kinder, läppar och händer fyllda av kyssar, kärlek och spänning. individer sammanbundna till varandra med armar och ben, men ändå alldeles för långt borta. frustration när kroppar tycks vill krypa in i varandra utan att lyckats. känslan av att alltid vilja komma närmare. timmar, dagar, veckor av svettiga, darrande händer och försiktiga viskningar. små kärleksord som av sammanhanget känns för stora för att förstå. uttryck av längtan och tillgivenhet. ord som förklarar utan att göra sig förstådda. händer som letar sig in i varandra. ögon som tycks kunna se på varandra för alltid.  - 090429 02.35

Nu blir det en promenad för att rensa huvudet.. det behövs verkligen. det känns som om huvet ska ramla av sin plats på toppen av min hals. Får väl hoppas på det bästa.. jag tror att jag faktiskt måste må lite dåligt för att må bra. För att överleva. Inspirationen och fantasin kommer tillbaka iallafall. Just därför måste jag nog må så här ett tag. flummigt inlägg, men sån är jag tydligen. Hare gött!

SOLONG!