Ibland hatar jag min mormor. Inte hatar henne, men hatar vissa saker hon gör.  Idag tillexempel när jag skulle gå ut genom dörren på skolan skriker mormor från andra sidan kapprummet. ''Hejdå Ann-Louise!'' Jag reagerade inte så mycket på det, jag är van att folk kallar mig för det. Och sen skriker hon ''Oj, jag sa fel. Det blir ju så, mamma fyller ju år idag. Du har väl inte glömt att mamma fyller år idag?''  HUR FAN SKA JAG KUNNA GLÖMMA DET?   Jag blir så jävla arg på henne när hon står och skriker i korridoren om att min mamma fyller år. Visst det är ingen big deal. Men hon gör alltid så. Det handlar alltid om att mamma är död. Varje gång jag är ledsen så är det självklart att jag är ledsen över mamma, inte för att jag har haft en dålig dag eller för att jag bara känner för det. Självklart inte. För det är så synd om oss och speciellt om Saga, för hennes mamma dog. Det är bäst om alla får veta. Jag ska gå och berätta för alla hennes lärare  smyg så att inte dom säger nått som kan göra henne ledsen. Men vet du mormor, jag har klarat mig fint. Jag är helt säker på att livet hade varit mycket lättare om mamma hade funnits. Men jag överlever, det finns folk som har det tusen gånger värre än jag.