turkiet var underbart, jag saknar varenda sekund därifrån. varenda minne därifrån är ovärdeligt, jag vill tillbaka.    jag orkar egentligen inte babbla upp allt vi lyckade göra under veckan i alanya, men kan ju iaf nämna att vi tog nån slags dykutbildning, som jag bär med mig med stolthet - även om den kanske inte var helt regelrätt.   vi slappade hela dagarna, hängde på vår balkong och åt oändliga mängder chips o dyl.  träffade turkar som vi förälskade oss i och som just då var det vackraste världen skådat, för att i nästa sekund vara ful jämfört med nästa person vi lagt våra vackra, blå, skandinaviska ögon på. komplicerat det där, men jag hoppas att ni förstår så gott det går. det är inte lätt att berskriva dom där 168 timmarna med ord.

malta var helt annorlunda. och med det menar jag inte att det inte var underbart och att jag inte saknar varje sekund.. då skulle jag ljuga. malta var helt fantastiskt, även om landet inte var det vackraste och vi bodde på en motorväg så lyckades mitt paradisegang och jag alltid ha kul. jag vill tacka madeleine, lina och mathilda.. mina beloved roomies, för övertrötta nätter, bråk om dusch och service vid min svåra sjukdomstid (: tack sophia, gretha, julia, emelie, my, victor, john, sara, helene, nils, rebecka, ellinor, angeliqa, martina, tim, nathalie, evangelinn, jeanette, hanna, alex och såklart lina, leine o mathilda för alla minnen, tack för skratt och sång.. tack för att ni gjorde det så lätt att inte längta hem.  jag kommer sakna er så jävla mycket nu när vi inte träffas varje dag. jag hoppas att ni inte glömmer mig, för jag kommer aldrig glömma er och våra två veckor på paradise. oh snap!

mer än så tror jag inte att jag orkar utveckla det hela.. what happens in turkey stays in turkey o vad beträffar malta så tror jag samma sak gäller där.

SOLONG!     fuckfaceeeeeee.